Mitt namn är Agneta Löfquist. Jag är född 1958 och bor i Sankt Anna, 2mil öster om Söderköping. Nu har jag och min familj levt med ”kronisk trötthet” i över tio år.
Det har många gånger varit svårt och tungt. Vi har kämpat tillsammans men det har också varit fyllt av mycket kärlek och hopp.
Fram till mitten av 90-talet var jag en otroligt kreativ och arbetsam kvinna, som tyckte allt omkring mig var toppen. Roligt arbete i familjeföretag som gick mycket bra, god ekonomi, stor vänkrets, mycket resor, friska barn och en mycket kär man.
Jag trodde inte man kunde bli sjuk när allt omkring är positivt och roligt. Men så …
Jag blev sängliggande i drygt ett år, helt oförmögen att tänka, känna eller vilja. Ingenting fungerade plötsligt. Vem skulle nu göra det som jag som mamma och hustru tidigare gjort: vattna blommor, byta tandborstar, torka i kylskåpet, trösta och finnas till hands.
Det har varit en lång, smärtsam men kärleksfull livsresa. Trots allt har vi överlevt och älskar varandra mer än någonsin.
Jag kan fortfarande inte yrkesarbeta men försöker sköta hem och hushåll i mindre skala.
Våra två barn är idag vuxna, det har gått mycket bra för dem båda två. De lever i varsin bra relation och bor i egna lägenheter, Pontus i London och Zannah i Norrköping.
Äntligen har det värsta släppt taget om min kropp och jag har nu lärt mig leva med de problem som finns kvar.
Jag har börjat förstå att det måste se ut så här och att livet kan vara bra som det är. Livet är upp och ner, fram och tillbaka för oss alla, på ett eller annat sätt.
Under årens lopp har jag sparat på minnesanteckningar, smålappar, dagboksanteckningar och erfarenheter. För något år sedan började jag forma dem i boktankar.
Jag fick kontakt med bokförläggaren Torbjörn Ring på Sivart Förlag som sedan har hjälpt mig att få ordning på detta och inte minst fått mig att tro på det och stöttat mig hela tiden. Min bok "Mitt liv som trött" blev resultatet, som jag är mycket stolt över.
Jag har skrivit väldigt öppet och ärligt om mig och min familjs vardag. På detta sätt hoppas jag kunna ge dig som läsare en känslosam upplevelse med både skratt och gråt. Jag är så oerhört glad att min historia blev en bok, en livshistoria som jag hoppas kan berika dig som människa.