En del människor som tidigare varit friska har efter en influensa­lik­nande sjukdom blivit långvarigt trötta. Det finns flera olika symtom vid kroniskt trötthetssyndrom (CFS), men det är tröttheten som är den dominerande genom att den hindrar individen att fort­sätta det liv denne levde före insjuknandet.
Det främsta symtomet är en långvarig, ständigt pågående trött­­het som inte brukar kännas som en fysisk trötthet, som till exempel vid en hjärtsjukdom. I stället upplever man den som en central, mental utmattnings­känsla.
Tröttheten för­värras av måttliga ansträng­ningar och är svår att förutse. Man vet inte hur man mår om några timmar. Den går inte heller att vila bort.
Sömnstörningen har två former. Vid den ena formen är sömnen ytlig och orolig, man är lättväckt och inte utvilad då man vaknar. Vid den andra formen, som är mindre vanlig, är sömnen djup och varar mycket längre än normalt, ofta upp mot 14 timmar. Ändå är man inte utvilad när man vaknar.
Bland de övriga symtomen märks en obehaglig, diffus sjukdoms­­känsla, för­­sämrat närminne och en för­sämrad koncen­trationsförmåga, och dess­utom en ökad infektionsbenägenhet.
Av ovan nämnda symtom är det särskilt den onormala och svår­förut­sägbara trött­­heten tillsammans med det försämrade närminnet som gör det omöjligt för CFS-patienter att fungera även i lätta arbeten.
Sjukvården har lärt sig diagnosticera allt fler av orsakerna till allmän trötthet,  men fortfarande kvarstår ett antal patienter där orsaken är oklar. Läkarna har enats om ett antal kriterier som gäller för Kroniskt trötthets­syndrom. Minst fyra av följande symtom ska vara uppfyllda:

•    egen uppgift om försämring av korttidsminne eller koncentrations­förmåga av sådan grad att       tydlig försämring av tidigare aktiviteter föreligger
•    återkommande halsont
•    ömma lymfkörtlar på halsen eller i armhålor
•    mild muskelvärk
•    ledvärk i flera leder
•    huvudvärk av ny typ, mönster eller svårighetsgrad
•    vaknar outsövd
•    efter ansträngning sjukdomskänsla som varar mer än 24 timmar

Det finns inte något test man kan göra för att ställa diag­nosen utan det är patien­tens egna beskrivningar av symtomen som utgör under­laget för diagnos.       
Det är vanligare att kvinnor drabbas av kroniskt trötthets­syndrom men det är oklart varför, fast män drabbas också. Om man översätter ameri­kanska rön så innebär det att det finns mellan 6.000 och 20.000 personer i Sverige som uppfyller kriterierna.
Det är okänt vad som är orsaken till tillståndet och vilka mekanismer som ingår. Eftersom många uppger att de insjuknat med en infektion så har man undersökt om virus är inblandat.
Att stress påverkar tillståndet och förloppet är klart för både läkare och patienter. Hos gruppen patienter med kroniskt trötthetssyndrom är cortisol­nivån låg även om den är inom normalvärdesgränsen för de flesta. Hos deprimerade patienter är den däremot förhöjd.
Orsaken är antingen en kombination av olika faktorer där stress i olika former ingår; mikro­bioligisk stress i form av en infektion, fysisk stress i form av alltför aktiv kroppslig aktivitet, psykologisk stress med stress i hemmet, på arbets­platsen. Orsaken kan också vara inre stress med stora krav hos en individ med en viss ärftlig disposition som kan utlösa symtomen.
Det finns inte så många olika behandlingar men flera studier utom­lands visar att kognitiv beteende­terapi på individuell nivå har bra effekt. Det gör att många återgår till arbetslivet. Detta gäller oavsett orsak. Den här formen av terapi är målrelaterad mer än insikts­sökande.
Tyvärr är inte kunskapen om kognitiv beteendeterapi så utbredd i Sverige. Tillgången på behandling är väldigt begränsad och kunskapen om värdet ännu inte känd inom sjukvården. I vissa andra länder i Europa som England, Skottland och Holland är den flitigt i bruk med rapporterat bra resultat.
Kunskapen om kroniskt trötthetssyndrom är inte heller så utbredd i Sverige även om det har blivit bättre det senaste decenniet. Många läkare anser inte att den trötthet som kroniskt trötthetssyndrom medför, är en sjukdom. ”Vaddå trött? Det är väl ingen sjukdom! Vi är väl alla trötta då och då!” är vanliga kommentarer.
Eftersom många läkare absolut vill ha medicinska underlag och bevis­material i form av provtagningar som grund för sjukskrivning, så vill man gärna slussa patienterna vidare till psykiatrin, som en utväg för läkaren. Detta är intressant, för det skulle inne­bära att sjukdomen kroniskt trötthetssyndrom vore en psykisk sjuk­dom. Det är en gammal och förlegad syn som dessa patienter tyvärr ofta möter inom sjukvården. För många läkare är det dags att förnya sina kun­skaper inom detta område.